Just den här morgonen började med en längre skogspromenad med hunden. Samlade tankar samtidigt som skogen vaknade med alla ljud som ingår. För mig finns det få saker som kan generera bättre upplevelser och sinnesro. Det är här jag lägger former för mitt fortsatta arbete, det är här jag löser problem i lugn och ro och samlar mig inför olika utmaningar jag står inför. Att föreläsa i Rom är en sådan utmaning! Jag har föreläst ofta men aldrig på engelska och jag skulle vilja göra det annorlunda än att bara visa ett antal powerpoint bilder och berätta om hur de digitala verktygen kan användas i olika sammanhang. Egentligen skulle jag vilja visa i praktiken men det skulle innebära att jag måste be en klient ställa upp och det vill jag inte heller. Kanske det skulle finnas en kollega runt om i landet som skulle vilja delta, nja kanske.
Men nu när jag samlar mig inför presentationen ser jag att jag utnyttjar faktiskt de digitala verktygen mer än bara genom att sitta i ett digitalt mötesrum. Häromdagen träffade jag en klient med mycket spring i benen. Rastlös och klarade av att sitta i stolen i mitt fysiska behandlingsrum i nästan hela 20 min. Det var bra gjort av honom. Faktiskt rekord :). Vi bröt där, tog med oss hunden och min dator ut i skogen. Det är det fina med att ha lokalen där jag har den. Närheten till naturen. Min klient kom ned lite i varv när vi såg vovven springa omkring och jaga humlor. Efter några minuters promenad satte vi oss ned på en stubbe och fortsatte vårt samtal. Jag tog fram min dator och ritade när jag förklarade att det han just nu upplevde skulle kunna vara vad vi i professionen kallar Post Akut Abstinens (PAA). Vi fortsatte rita känslokurvan och resonerade kring begrepp som Habituering, medveten närvaro, triggers innan vi kommer upp i känslomässigt kaos med mera. Klienten satt still och lyssnade, ställde frågor och kunde många gånger bekräfta att han kände igen sig i det vi pratade om. När han inte gjorde det korrigerade vi vår teckning i datorn.
Vi satt där och vår samtalstid gick lite över tiden. Men då tänker jag oxå att vi måste ta oss till samtalsrummet som gjorde att han kom ned i varv så det gjorde ingenting. På kvällen kom det ett chattmeddelande i appen från klienten. Han hade suttit hemma med surfplattan han lånar av RevErea och tittat på bilderna. I meddelandet skriver klienten att han senare under dagen blivit så där rastlös igen. Springet i benen hade kommit tillbaka och att han då satt sig ned och tittat på vår teckning. Tittat på de olika triggers och känslor som föregår kaoset och hur vi kan leda bort det. Men han la till en sak! När vi suttit där i skogen kunde han precis som jag komma ned mycket i varv vilket inte var något som vi pratat om. Däremot kom han på sig själv när han såg våra anteckningar i sin platta, att han själv inte hade så långt till skogen att han faktiskt skulle kunna prova på egen kraft. När han skrev till mig ville han bara berätta att det funkade!
Det finns många sätt att arbeta med hjälp av de digitala verktygen. Kanske det här är något som jag oxå kan lyfta när jag är i Rom, eller vad tror ni??
