Acceptans är ett begrepp som används flitigt i behandlingsvärlden idag. Likaså av oss i RevErea. Det finns väldigt mycket forskningsstöd i just acceptansbegreppet och dess vikt för psykisk hälsa. Men vad är acceptansen då? Jo enkelt kan vi säga att acceptans är att stanna upp här och nu och känna in det som händer i kroppen. Bli medveten om det som är, utan att döma våra känslor eller händelser och fortsätta göra det som är bra för oss både här och nu men även på lång sikt.

Det är inte alltid så lätt utan kan till och med vara svårt för många av oss. Vi har liksom inte fått färdigheterna med oss i livet utan behöver träna in dessa. Det blir som att gå emot sig själv och inte lyda impulserna för att på det sättet träna in nya banor i hjärnan. Det finns ett flertal olika tekniker man kan använda sig av men som alla innehåller andningen som ett instrument, speciellt om vi hamnar i lite mer intensiva känslor. Den vanligaste tekniken jag lär mina klienter och som jag vill att de ska träna på regelbundet är SOAS. Den är enkel och akronymen SOAS gör det enkelt att komma ihåg det vi ska göra.

S = Stanna upp. Att stanna upp innebär att medvetet stanna upp för att börja bli medveten om känslor och tankar.

O = Observera. Inled med att observera utanför dig. Lägg märke till detaljerna utan att värdera dessa. Tex där är en lampa, en gardin, en stol. Bara konstatera att de är där, inte om de är fula, fina eller vilken färg som tilltalar dig. På det här sättet konkurrerar vi ut tankar som skapar oro och annan känslomässig oreda

Andas = Andningen är ett väldigt effektivt verktyg för att lugna ned känslor. Många har fått lära sig att andas i fyrkant tex. Gör inte det, det är bara att krångla till tillvaron. Andas istället kontrollerat. En normal inandning (vilket innebär att vi känner andetaget i magen) för att sedan andas ut lite långsammare. Den tekniken kallas kontrollerad andning och du kommer märka att känslorna lugnar ned sig samt att kroppen slappnar av på utandningen.

S = Släpp taget. Att släppa taget handlar till stor del om att sätta sina tankemonster på hatthyllan och fortsätta göra det som är bra för dig här och nu och som har riktning på dina långsiktiga mål i livet.

Dessa tankemonster är riktigt olydiga rackare och brukar ha en förmåga att vilja smita med när du gör det du behöver göra. Det gör inget. Du kan placera de en ytterligare gång på hatthyllan. Det är lite som att träna en hund. De kommer inte att sitta på första kommandot men med tålamod har du lärt hunden att både sitta, ligga och gå fot på kommando. Det är likadant med våra tankemonster. En annan fin sak med våra tankemonster är att det inte alls trivs om du välkommnar de och möter det med kärlek. Så prata snällt med de! Tex Nej men hej herr ångest, nu träffas vi igen. Du och jag har umgåtts mycket genom åren, men just nu skulle jag önska att du stannar här på hatthyllan när jag går och diskar.

Men finns det då tillfällen när acceptans inte är riktigt rätt väg? Egentligen inte! Men vi kan ju alltid leka med tanken. Jag tycker om att åka motorcyckel. För mig är det ren återhämtning att få åka långt och länge. Att stanna vid en ny upplevelse och laga mat över ett gas-/spritkök, stanna till för att ligga i gräset eller ta ett dopp i bäcken som rinner bredvid stoppet. Se över vyerna, vila en stund för att sedan åka iväg igen.

Nu ser jag att mina vänner på sociala medier har polerat upp cyklarna för att låta de stå över vintern som kommer allt närmare. Jag VÄGRAR acceptera att säsongen är över. Jag accepterar att det har blivit kallare och klär mig därför varmare för det är långsiktigt bäst för mig. Men att säsongen är slut redan, No Way att jag accepterar det. Jag räknar med att köra cykeln november ut och kanske en bra bit in i december med förhoppning om att kunna åka i Januari med. Så länge inte vägarna saltas kommer min cykel vara igång. Det är en form att vägra acceptans, men ändå inte!