Har en längre tid måstat fokusera på saker annat än Italien och den föreläsning som jag ska hålla. Men, nu är det dags igen och jag har lyckats lagt de yttre ramarna för föreläsningen och påbörjat fylla det med innehåll. Än så länge på svenska, men det kommer snart att översättas till engelska. Nervositeten har nu gått över till en bestämd beslutsamhet över att prestera så bra jag bara kan och låta det vara där. Men, det händer även andra saker i RevErea, samtalar med folkhögskolor om att ta ansvar för delar av deras utbildningar, inbjudningar till andra företag som arbetar med digitala lösningar och ett samarbete med Kontigo Care som genererar positiva effekter.
Det är spännande det här med digitala lösningar i bland annat beroendevården och det mest spännande är att lyssna till olika individers tankar och känslor kring det. Vissa som jag är väldigt positiva att använda oss av digitala verktyg och gör vad vi kan för att lära oss så mycket som möjligt om hur vi kan utnyttja digitala verktyg. Andra ser med fasa på hur digitaliseringen avhumaniserar vården och stödet för att vissa möter upp med rädsla gentemot tekniken.
Personligen tror jag att vi behöver hitta balansen. De digitala verktygen ska var ett stöd för både behandlare och klient och på det sättet inte alltid ersätta de personliga mötena. För vissa kan det räcka, för andra gör det inte det medans det för många kan vara bra att blanda digitala möten med personliga och samtidigt kunna hitta gårdagens whiteboardteckningar i surfplattan eller ha möjligheten att chatta med behandlaren. Oavsett hur vi väljer att använda oss av tekniken kan vi inte heller arbeta ovanför klientens vilja, förståelse eller önskemål. Vi kommer att behöva utbilda våra klienter och förhandla om för oss ett bra arbetssätt, oavsett vart det är. Våra ledord; flexibel, kontinuitet och trygghet visar just det. Vi ska arbeta där klienten känner sig trygg vilket medför att vi behöver uppnå både flexibilitet och kontinuitet i vårt arbete.